Minnespromenad på en moped

28/4 2017. Ett stort ordförråd är den enskilt viktigaste faktorn för framgång i skolstudierna. I projektet gör vi därför en riktad satsning på utveckling av ordförrådet med beprövade metoder för ordinlärning, inspirerade både av Försvarets tolkskola och kända minnes-tekniker. Ett stort ordförråd kommer inte av sig själv till den postadolescenta inläraren, utan man måste ägna energi åt att tillägna sig det. Att tillägna sig ett ordförråd är att memorera orden på ett sådant sätt att de stannar kvar i hjärnan så att man har aktiv tillgång till dem. Det är vad det här blogginlägget handlar om.

En memoreringsmetod som testats och utvecklats under första projektåret bygger på att man använder visualisering och länkning, följt av stödbilder. Som illustration tar vi ett somaliskt ord, nämligen sac, m.’ko’ (ordet uttalaa [saʕ]). Först ska ordets betydelse visualiseras. En anslående ko är mer minnesvärd (i bokstavlig mening) än en typisk, så vi gör följande specifika,                                                 sittande ko till vår betydelsebild.

Härnäst behöver vi en ljudbild, vilket är en association vi gör på vårt eget språk. Sac kan vi t.ex.associera med en saccosäck. Olika inlärare gör olika associationer förstås. Den första man kommer på är ofta den bästa. I nästa steg ska betydelsebilden och ljudbilden länkas, dvs. kopplas ihop på ett minnesvärt sätt. Länkningen görs på ett maximalt konkret sätt, vilket betyder någon form av fysisk kontakt. I det här fallet är det snudd på givet.

Vi sätter kon i saccosäcken. Nu har vi en stark länkning där de olika delarna kommer att vara till stor hjälp för att komma ihåg detta somaliska ord. Ju starkare den länkade bilden är desto bättre fäster ordet i minnet.

Som alltid måste man repetera. Det redskap vi har till det kallas för stödbild. På stödbilden placerar vi ut de ord vi för tillfället ska lära oss/memorera. En stödbild kan innehålla många ord – det bestäms framförallt av hur många ställen vi enkelt kan identifiera på den. Varje länkad bild placeras på en särskild plats och man repeterar orden i en bestämd ordning. Man går så att säga på en                                                                      minnespromenad med hjälp av bilden. I det här exemplet har vi tagit en moped som stödbild. Den har en rad lätt identifierade ställen där vi kan placera våra ord. Slingan markerar den ordning i vilken orden repeteras. Vid all ordinlärning måste man repetera minnes-promenaden, regelbundet och ofta. När man har placerat ut sina 10 eller 20 ord (samtliga med visualiseringar och länkningar), repeterar man omedelbart så att man vet att de sitter. Sen repeterar man efter en timme och sen på bussen hem eller när man borstar tänderna på kvällen. I skolans värld finns olika sätt att repetera på. Orden på en stödbild är t.ex. inte godtyckligt valda utan hör hemma i en text man läser eller inom ett ämnesområde man håller på med.

Så långt den som ska lära sig metoden.

Men den som ska lära ut metoden, då? Hur mycket energi behöver man lägga på att förklara den? Hur kan man utforma instruktionerna på ett tillräckligt tydligt sätt? Vilka delar tycker eleverna är svåra att ta till sig? Vilka särskilda utmaningar innebär det att förmedla metoden till en grupp nyanlända skolelever? Ett antal pilotstudier har genomförts under projektets första år för att samla kunskap om detta, bl.a. i projektledningen (somaliska), i en gymnasieklass i moderna språk (tyska) på Sjödalsgymnasiet i Huddinge under höstterminen 2016 (i samarbete med Idriz Zogaj, Svenska Minnesförbundet), med ett par lärare på Språkintroduktionsprogrammet på Södra Latin (somaliska) och med en språkintroduktionsklass på Nacka gymnasium under våren 2017 (svenska). Det är exempel på några konkreta grepp för att förbereda detta undervisningsmoment inför genomförandet under projektår två och tre. Fortsättning följer.

http://www.nacka.se/valfard-skola/nacka-gymnasium/nyheter/2017/04/ordinlarning-tillsammans-med-svenska-akademien/

Skolbesök i Järfälla

13/2 2017. Genom två av lärarna som ingår i en av projektets arbetsgrupper fick vi möjlighet att delta i ett lärarmöte för Språkintroduktionsprogrammet på Järfälla gymnasium. Tre deltagare från projektet åkte dit för att berätta om projektet, dess syfte och uppläggning, och förstås också om våra mål och visioner. Det är alltid lika intressant och givande att få höra lärarnas reaktioner och synpunkter, inte minst eftersom det är lärarnas verklighet som den tänkta modellen måste förhålla sig till. Lärarna som vi fick träffa i Järfälla representerade en rad olika ämnen; Sva/Sve, NO, SO, matematik, drama, mm.

Det är lärorikt med skolbesök. Som projektmedarbetare blir man påmind om lärarnas och elevernas komplexa vardag; lärarna gör så mycket mer än att undervisa och eleverna har så mycket praktiskt och emotionellt att hantera utöver anpassningen till svensk skolundervisning. Många lärare engagerar sig i hela elevens situation. Det är en mycket intensiv vardag i skolan.

Samtal med lärare på olika skolor ger också inblick i hur stor skillnad det kan vara mellan skolor. Olika frågor står på agendan och får också varierat utrymme. På den här skolan pratade vi bland annat om den stora utmaningen med att nya elever droppar in under pågående termin. På Järfälla gymnasium har man försökt skapa en viss struktur genom att ta emot nya elever en gång i månaden. En annan närliggande utmaning är att elever flyttas till andra kommuner och skolor så snart de har fått uppehållstillstånd, dvs. mitt under pågående termin. Oförutsägbarheten när det gäller intag, placering och omflyttning av nyanlända elever verkar råda i alla skolor och detta flöde av elever påverkar varje lärares planering och deras möten med olika elevgrupper. Ändå är det engagemang och framåtanda som präglar lärarnas diskussioner. De stöder varandra och försöker hitta gemensamma lösningar på de mest akuta problemen när de uppkommer.

Det är skolbesök som detta som hjälper oss att ringa in skolors och lärares reella behov, och som bidrar till att forma modellen som projektet håller på att skapa.