Minnespromenad på en moped

28/4 2017. Ett stort ordförråd är den enskilt viktigaste faktorn för framgång i skolstudierna. I projektet gör vi därför en riktad satsning på utveckling av ordförrådet med beprövade metoder för ordinlärning, inspirerade både av Försvarets tolkskola och kända minnes-tekniker. Ett stort ordförråd kommer inte av sig själv till den postadolescenta inläraren, utan man måste ägna energi åt att tillägna sig det. Att tillägna sig ett ordförråd är att memorera orden på ett sådant sätt att de stannar kvar i hjärnan så att man har aktiv tillgång till dem. Det är vad det här blogginlägget handlar om.

En memoreringsmetod som testats och utvecklats under första projektåret bygger på att man använder visualisering och länkning, följt av stödbilder. Som illustration tar vi ett somaliskt ord, nämligen sac, m.’ko’ (ordet uttalaa [saʕ]). Först ska ordets betydelse visualiseras. En anslående ko är mer minnesvärd (i bokstavlig mening) än en typisk, så vi gör följande specifika,                                                 sittande ko till vår betydelsebild.

Härnäst behöver vi en ljudbild, vilket är en association vi gör på vårt eget språk. Sac kan vi t.ex.associera med en saccosäck. Olika inlärare gör olika associationer förstås. Den första man kommer på är ofta den bästa. I nästa steg ska betydelsebilden och ljudbilden länkas, dvs. kopplas ihop på ett minnesvärt sätt. Länkningen görs på ett maximalt konkret sätt, vilket betyder någon form av fysisk kontakt. I det här fallet är det snudd på givet.

Vi sätter kon i saccosäcken. Nu har vi en stark länkning där de olika delarna kommer att vara till stor hjälp för att komma ihåg detta somaliska ord. Ju starkare den länkade bilden är desto bättre fäster ordet i minnet.

Som alltid måste man repetera. Det redskap vi har till det kallas för stödbild. På stödbilden placerar vi ut de ord vi för tillfället ska lära oss/memorera. En stödbild kan innehålla många ord – det bestäms framförallt av hur många ställen vi enkelt kan identifiera på den. Varje länkad bild placeras på en särskild plats och man repeterar orden i en bestämd ordning. Man går så att säga på en                                                                      minnespromenad med hjälp av bilden. I det här exemplet har vi tagit en moped som stödbild. Den har en rad lätt identifierade ställen där vi kan placera våra ord. Slingan markerar den ordning i vilken orden repeteras. Vid all ordinlärning måste man repetera minnes-promenaden, regelbundet och ofta. När man har placerat ut sina 10 eller 20 ord (samtliga med visualiseringar och länkningar), repeterar man omedelbart så att man vet att de sitter. Sen repeterar man efter en timme och sen på bussen hem eller när man borstar tänderna på kvällen. I skolans värld finns olika sätt att repetera på. Orden på en stödbild är t.ex. inte godtyckligt valda utan hör hemma i en text man läser eller inom ett ämnesområde man håller på med.

Så långt den som ska lära sig metoden.

Men den som ska lära ut metoden, då? Hur mycket energi behöver man lägga på att förklara den? Hur kan man utforma instruktionerna på ett tillräckligt tydligt sätt? Vilka delar tycker eleverna är svåra att ta till sig? Vilka särskilda utmaningar innebär det att förmedla metoden till en grupp nyanlända skolelever? Ett antal pilotstudier har genomförts under projektets första år för att samla kunskap om detta, bl.a. i projektledningen (somaliska), i en gymnasieklass i moderna språk (tyska) på Sjödalsgymnasiet i Huddinge under höstterminen 2016 (i samarbete med Idriz Zogaj, Svenska Minnesförbundet), med ett par lärare på Språkintroduktionsprogrammet på Södra Latin (somaliska) och med en språkintroduktionsklass på Nacka gymnasium under våren 2017 (svenska). Det är exempel på några konkreta grepp för att förbereda detta undervisningsmoment inför genomförandet under projektår två och tre. Fortsättning följer.

http://www.nacka.se/valfard-skola/nacka-gymnasium/nyheter/2017/04/ordinlarning-tillsammans-med-svenska-akademien/

Efterlyses: intensivutbildning i språk

En av projektets initiala uppgifter var att ta reda på hur intensivutbildning i språk kan bedrivas. Vad finns det för olika pedagogiska upplägg? Vad betyder ”intensiv” i olika utbildningskontexter? Vilka delar i utbildningen har varit särskilt framgångsrika? Vilka grundläggande förutsättningar behöver vara på plats för att eleverna ska lyckas uppnå kunskapsmålen på utsatt tid?

Det givna exemplet på en tydligt intensiv och effektiv språkutbildning hittade vi på Försvarsmaktens tolkskola. På knappt ett och ett halvt år lär sig studenterna/kadetterna ett helt nytt språk tillräckligt väl för att kunna använda det funktionellt i en rad olika sammanhang. Dessa personer utbildar sig för att inom Försvarsmakten arbeta som tolk mellan svenska och det nya språket (i båda riktningarna).

Vid ett instruktivt studiebesök på tolkskolan sammanfattades de grundläggande faktorerna för en framgångsrik språkutbildning:

  • Tydliga och konkreta mål och delmål
  • Höga och explicit uttryckta krav, dock fullt uppnåeliga
  • Förutsägbar uppföljning av målen varje vecka och varje månad
  • Systematisk planering för utveckling av olika färdigheter

Tydliga mål framhölls som en förutsättning för språkutveckling och lärande. På tolkskolan formuleras målen på flera nivåer – för hela utbildningen, för varje månad och för varje vecka. Varje veckas innehåll var därutöver nedbrutet i olika moment, som gjordes explicita för både eleverna och lärarna. På så vis vet alla vad som förväntas, och rättssäkerheten och likvärdigheten i utbildningen säkras. Genom förutsägbar, återkommande uppföljning av målen för varje vecka blir det vidare tydligt för var och en vad som har uppnåtts och också vad man som enskild elev behöver arbeta mer med för att nå målen. Med mål, krav och uppföljning som är tydligt formulerade och explicita, för både lärare och elever, blir lärarens uppgift och ansvar också helt transparent. Planeringen av undervisningen måste tillgodose alla former av kommunikativ förmåga (lyssna/höra/förstå, läsa, skriva och tala).

Klassiska gloslappar, modell Tolkskolan

Många av de lärare som vi har mött på Språkintroduktionsprogrammet på gymnasiet har lyft fram ett genomgående problem: Eleverna tycker inte att de gör framsteg tillräckligt fort. De ser/vet inte hur mycket eller vad de har lärt sig och det är oklart när man har lyckats och varför. Detta tär på motivationen.

Att arbeta med tydliga mål och transparens i undervisningen kommer därför att vara centralt i projektet och en betydelsefull komponent i modellen.